PJ's bästa. Det är bara Rid of Me som kan konkurrera med den. Varje sång skulle, utan att överdriva, kunna vara en skiva i sig. Angelene är det bästa första-spåret på någon skiva jag hört, tvåa är Emotion Sickness från Neon Ballroom. Is This Desire? är så underbar att jag skulle vilja bära med mig den hela tiden, som en accesoar utöver det vanliga.Det är en helt annan PJ Harvey än på Rid of Me, och att ho gör två vitt skilda saker så bra är ännu mer imponerande. Varje sång är en historia, och varje kvinna som porträtteras är en individ. En skiva att gifta sig med.För åtrån den finns där. Desillusionerad ibland visserligen, men den finns. -
LevoliaSkruvad, plågad och totalstark alternativrock är PJ Harveys signum och “Is This Desire?” är inget undantag. Här märks dock en nedtoning av det fascinerande bluespunkiga skramlet och garagebrötandet från tidigare plattor. Det är en lugnare Polly Jean som skapat denna musik och hon förefaller i mina öron ha blivit influerad av Portishead. Och just den kombinationen - PJ Harvey och Portishead – är ju något av en blöt dröm - som här blir till verklighet. -
Anders P