Vad beträffar klassisk 50-talsrock kan jag inte minnas att jag någonsin har hört något som i fråga om rå attack är i närheten av den explosiva kraft som Jerry Lee Lewis vräker ur sig på detta livegig, inspelat i Hamburg en garanterat svettig vårkväll 1964. Det är en ren och skär musikalisk atombomb som drabbar den tyska storstaden. Det är så att man kommer på sig med att känna en liten gnutta oro för hur det egentligen slutade för den där lokalen och för publiken när den besatte pianopastorn spred sitt lustfyllda evangelium och kontaminerade alla närvarande med det virus som stavas Total Hänförelse och Ångande Besatthet.
The Killer går på knock direkt i en ”Mean Woman Blues” vars tempo är så furiöst att kompande The Nashvilles Teens inledningsvis verkar smått chockade. Därifrån skruvas tempot bara upp för varje ny låt, genom ett pärlband av klassiker: ”High School Confidential”, ”Money”, ”Matchbox”, ”What’d I Say”, ”Great Balls of Fire”, ”Whole Lotta Shakin’ Goin’ On” och allt vad låtarna nu heter.
Vanligen försöker jag undvika att planka vad andra redan har skrivit, men All Music Guide’s Stephen Thomas Erlewine har faktiskt bättre än någon annan formulerat vad den här skivan handlar om: “Compared to this, thrash metal sounds tame, the Stooges sound constrained, hardcore punk seems neutered, and the Sex Pistols sound like wimps.”
-
Anders P