2003, Söders skivbörs, 35 kr. -
peel
CD 86061 -
petpet
Album -
Yahriel
spansk utgåva -
noddemix
Produced by Jon Landau and Bruce Springsteen -
soulpunk
Kjellas -
lilamoln
Det sprittande romantiken från mannens två första plattor är försvunnen. Den storslaget orkestrerade nostalgin från "Born to Run" likaså. En mer mogen och eftertänksam Springsteen träder fram på "Darkness in the Edge of Town".
Man skulle kunna argumentera för att detta är den första plattan i den del av Springsteens karriär som fortfarande pågår den dag som idag är. En karriär som bestått av musik som varit mer traditionsbunden och enhetlig än vad som var fallet på de tre första plattorna. Vilket inte på något vis betyder att denna senare musik skulle vara sämre (och fortfarande hördes ju förstås även här ekon från "Born to Run" i flera av låtarna).
"Darkness..." är i själva verket en av mannens mest sammanhållna skivor tematiskt, både vad gäller texter och musik och hur låtarna sinsemellan korresponderar med varandra. Springsteen mejslar fram karaktärer, miljöer och sammanhang som tycks mig handla mycket om utanförskap och liv som är svåra att leva. Det är en sorts "den undre arbetarklassens" perspektiv som genomsyrar mycket av texterna. Och den stora symbolen för de liv dessa Springsteenexistenser lever är allt som oftast: bilen. Eller vägen som bilen i sin ensamhet färdas på.
"Racing in the Streets" och "Streets of Fire" är ju tydliga exempel på det. Men bilen som frihetssymbol och vägen som tillflyktsort är ju också närvarande i "Badlands", i titelspåret och i "Prove it all night".
Helhetsbilden som Bruce frammanar är pessimistisk och uttrycker en oro för vart vi är på väg:
"Poor man wanna be rich. Rich man wanna be king. And a king ain't satisfied ‘till he rules everything."
Men Bruce vore inte The Boss om han inte samtidigt gläntade på dörren till hoppets rike, det som nås via livsglädje, kärlek och oppositionslustal:
"Badlands, you gotta live it everyday
Let the broken hearts stand
As the price you've gotta pay
We'll keep pushin' till it's understood
and these badlands start treating us good"
Musikaliskt stöttar Bruce upp sina historier med en kompakt ljudbild, framskjutna, dundrande trummor och ödsliga ekon. Samt med ett förkrossande tajt och målmedvetet gäng musiker i ryggen. Det är kompromisslöst gitarr- och pianodriven rock i stänkare som "Badlands", "Adam Raised a Cain", "Candy's Room" och "Prove it All Night". Det är varsam och spröd känsla i ballader som "Racing in the Streets" och "Factory". Det är ett sorts mjukt och böljande groove i countryfärgade hyrbrider som titelspåret, "The Promised Land" och "Streets of Fire".
Och det är… Äh, vad fan. Nog svamlat. Det är helt enkelt ännu en satans jävla klassisk krossarplatta från en av de största rockmänniskorna av dom alla.
-
Anders P
"Born to run" är väl strået vassare, men uppföljaren "Darkness on the edge of town" ligger hack i häl vad gäller det bästa som Bossen presterat. Det tog tre år innan det låg färdigt på skivdiskarna, men det var mer än väl värt sin väntan. Kraften och styrkan i detta album är enorm och albumet har sin givna plats i skivsamlingen. -
Greger
3cd + 3 bluray box -
Jepsen
8-track tape -
Honky_Tonk_Man
Inköpt 22 oktober - 10, på Stadsmissionen Liljeholmen. -
Nillas
Made by CBS/Sony Inc, Japan. -
Ythos
CD+blueray -
oggeau
Ingår i boxen Bruce Springsteen The Collection 1973-84. -
Zuma
With lyricsheet. -
Jögge