Presentation
jvla wyverns, det r fan inte klokt vad jag hatar dom. jttarna gÂr an, visst att dom kkar helande salvor till frgiftningsgrnsen, dom r iallafall klumpiga och gÂr oftast besegra utan strre svÂrigheter. sfinxernas gÂtlekar r tammefanken rean barnleken i jmfrelse.
inte ens de gigantiska bergsgetterna med sitt eviga reptande kan upprra mina knslor s till den milda grad. men wyverna, fan, det spelar ingen roll hur mÂnga gÂnger jag tnkt att jag ska undvika den dr tomma, stirrande blicken, jag hamnar alltid dr nd och det r inte frrn jag vaknar upp i helarens torn som jag fattar vad det r som har hnt: jag har blivit hypnotiserad. en gÂng till. av en wyvern.