10:- Skivbörs blå bodarna 5 Sep 2003. -
Jerker
Ian Hunter, Dylan, Lou Reed, Van Morrison - gammal var förbluffande ofta äldst under det högklassiga musikåret 1989. Och även om inte Tom Petty direkt var någon gubbe var han 1989 39 år och hade redan över tio år som etablerad artist bakom sig - och därtill förstås en mängd plattor, som alla varit starka och framgångsrika.
Så även Petty får nog finna sig att räknas in bland dessa veteraner som presterade på topp under 1989. För "Full Moon Fever" var inte bara årets bästa platta, den är också Pettys allra starkaste stund i karriären så här långt. I den mån den Byrds-osande, taggiga poprock Petty förgyllt hela sin karriär med i ens någon mån kan sägas vara möjlig att förnya, är det just vad jag i så fall tycker att Petty lyckades göra på "Full Moon Fever". De fina föregångarna till plattor till trots, fick han uppenbarligen en vitamininjektion av att få samarbeta med Jeff Lynne, den gamle ELO-mannen och Traveling Wilbury-kumpanen som producerar här.
Låtarna är finare utmejslade än någonsin tidigare i Pettys karriär, refrängerna nästan ständigt geniala, mannen sjunger makalöst bra, riffen är svintufft sköna och produktionens avvägning mellan att skapa luftighet och djup i de lager av musik som Jeff Lynne jobbar fram är perfekt avvägd.
Men som sagt: viktigast av allt är att ha bra, tidlösa låtar. Och har man saker som en "Free Fallin", med sitt enkla men effektivt repetitiva ackordbygge som nästan är som ett riff i sig självt och ledandes fram till en topprefräng där av och till Beatlesliknande harmonier kan höras i bakgrundskörerna, en "I Want Back Down", med sitt sköna, tickande komp, en "A Face in the Crowd" med sitt sorgsna tema till gitarkrumelur, en "Running Down a Dream", med stjärtsparkande toppriff, en sprittande Byrdscover i form av "I'll Feel a Whole Lot Better" eller en humoristiskt medryckande collagerockabillydänga som "Yer So Bad" - eller för den delen låtar som "Depending on You", "A Mind with a Heart of it's own" och "Zoombie Zoo"; ja, har man såna låtar så får man helt enkelt finna sig i att man har gjort 1989 års bästa platta. Så enkelt är det.
-
Anders P
Inköpt 29 maj - 11, på Mickes Skivor. -
Nillas
10:- Skivbörs blå bodarna 5 Sep 2003. -
Jerker
Ian Hunter, Dylan, Lou Reed, Van Morrison - gammal var förbluffande ofta äldst under det högklassiga musikåret 1989. Och även om inte Tom Petty direkt var någon gubbe var han 1989 39 år och hade redan över tio år som etablerad artist bakom sig - och därtill förstås en mängd plattor, som alla varit starka och framgångsrika.
Så även Petty får nog finna sig att räknas in bland dessa veteraner som presterade på topp under 1989. För "Full Moon Fever" var inte bara årets bästa platta, den är också Pettys allra starkaste stund i karriären så här långt. I den mån den Byrds-osande, taggiga poprock Petty förgyllt hela sin karriär med i ens någon mån kan sägas vara möjlig att förnya, är det just vad jag i så fall tycker att Petty lyckades göra på "Full Moon Fever". De fina föregångarna till plattor till trots, fick han uppenbarligen en vitamininjektion av att få samarbeta med Jeff Lynne, den gamle ELO-mannen och Traveling Wilbury-kumpanen som producerar här.
Låtarna är finare utmejslade än någonsin tidigare i Pettys karriär, refrängerna nästan ständigt geniala, mannen sjunger makalöst bra, riffen är svintufft sköna och produktionens avvägning mellan att skapa luftighet och djup i de lager av musik som Jeff Lynne jobbar fram är perfekt avvägd.
Men som sagt: viktigast av allt är att ha bra, tidlösa låtar. Och har man saker som en "Free Fallin", med sitt enkla men effektivt repetitiva ackordbygge som nästan är som ett riff i sig självt och ledandes fram till en topprefräng där av och till Beatlesliknande harmonier kan höras i bakgrundskörerna, en "I Want Back Down", med sitt sköna, tickande komp, en "A Face in the Crowd" med sitt sorgsna tema till gitarkrumelur, en "Running Down a Dream", med stjärtsparkande toppriff, en sprittande Byrdscover i form av "I'll Feel a Whole Lot Better" eller en humoristiskt medryckande collagerockabillydänga som "Yer So Bad" - eller för den delen låtar som "Depending on You", "A Mind with a Heart of it's own" och "Zoombie Zoo"; ja, har man såna låtar så får man helt enkelt finna sig i att man har gjort 1989 års bästa platta. Så enkelt är det.
-
Anders P
Inköpt 29 maj - 11, på Mickes Skivor. -
Nillas
Producent: Jeff Lynne, Tom Petty & Mike Campbell.
Remastrad 24-Bit 2009.
SHM-CD 2009.
Japan Papersleeve CD. -
AORBenny