Steves näst bästa skiva, helt otroligt bra. -
rockposerSteve Earle har skämt bort sina anhängare med massor av bra musik genom åren. I mina öron är detta dock den stund i hans karriär som överträffar allt annat.
På ”Transcendental Blues” är denne genuine countryrocksjäls musik glödhett angelägen och fulländat bra. Plattan öppnar med det hypnotiska titelspåret, som verkligen gör själ för sitt namn. Till komp av ett drömskt och monotont akustisk groove lägger Earle med sin släpigt röst grunden för plattans tema: musikens förmåga att övervinna barriärer (inte nödvändigtvis geografiska, snarare mentala).
Genom plattan vandrar spelemannen Earle på säkra fötter genom varierad terräng, utan att någonsin tappa sitt fokus. I ”Everyone’s In Love With You” manglar han in renodlad och tung rock i en av sina allra mest elektrifierade låtar. I ”The Galway Girl” besöker han sina irländska inspirationstrakter. På ”The Boy Who Never Cried” presterar han urstark känslomässig balladkonst. ”Lonelier Than This” är en stillsam singer/songwriter-hymn av guds nåde. Och så där kan man fortsätta rabbla, för varje låt här berättar något värdefullt, samtidigt som den är ruskigt stark i sin egen musikaliska rätt.
Och ändå är det i skivans allra sista låt som skivan – och kanske hela Steve Earle’s karriär- når sitt fullständiga klimax. Till ett stilla akustiskt gitarrkomp sjunger Steve Earle låten han skrev efter att ha brevväxlat med Jonathan Nobles, en fånge dömd till döden; den sorgliga och oändligt vackra "Over Yonder (Jonathan's Song)".
The world'll turn around without me
The sun'll come up in the east
Shinin' down on all of them that hate me
I hope my goin' brings 'em peace.
Den sjunde oktober 1998 avrättades Jonathan Nobles i Juntsvillefängelset i Texas. Steve Earle fanns på plats som vittne och har om denna upplevelse berättat i en intervju:
"I don't recommend it. I befriended Jonathan for several months beforehand. Then I saw the execution and later brought his remains to England for burial according to his wishes. But the execution was incredibly toxic to me. It's hard. You can't believe it's really happening. I remember afterwards I thought, 'did I black out and miss it? I let Jonathan down.' Then the blank filled in… it was the shock… I realized exactly what I'd seen. I can't see myself doing it again. I've absorbed enough death. And I still work hard against the death penalty."
Läs även Earles egna berättelse om natten då Nobles avrättades:
http://www.steveearle.net/biblio/tikkun-0900.php -
Anders P