Samspelhet & tajthet (finns det ett sådant ord?) påminner väldigt mycket om Nat "King" Cole och hans trio, när de höll igång som mest på 40-talet. Annars är jag lite anti mot att jämföra artister. Det berättas att en journalist skulle intervjua Miles Davis och hade väldiga problem med att hitta trumpetare att jämföra honom med. Till slut rann det över på Miles som irriterat muttrade: "I´m in a class by myself". Det är en rätt skön inställning tycker jag. Och det är nog sant - en sann artist låter sig inte jämföras med någon. Dianas pianospel imponerar ju mer jag lyssnar på den här plattan. Jag har länge haft lite förutfattade meningar om kvinnliga jazzpianister. Det har väl inte direkt vimlat av dem. Nina Simone... kommer ni på någon mer, så säg till... Här kommer en ung tjej från Canada som spelar skjortan av de flesta unga pianister nuförtiden. Ska hon jämföras med någon (nu var jag där igen...) så måster jag nog gå till min gamla husgud och pianofantom Oscar Peterson, hans sköna blockackord känns igen på flera ställen på skivan. - swedeness_b