CIDZ 8099/548 144-2 -
petpet
Promo - Lytteprøve -
Koala
Promo -
mogwai
En ojämn skiva. Men med två fantastiska låtar. Dels en dänga som passar att dansa till, "Kamikaze", och så sk "This Is Love". -
verloyg
47 minuter av taggig, distinkt och pumpande alternativrock är vad Polly Jean Harvey levererar på sin femte (eller sjätte, om man räknar demoplattan från 1993) studioplatta i eget namn. Hon är brittisk men låter i mina öron på denna skiva enormt influerat av alternativ amerikansk garagerock i allmänhet och New York-scenen i synnerhet. Med små instrumentala medel – ett par skramliga guror, trummor och bas – frambesvärjer hon likt en manisk häxa en sugande stark rockmusik som för tankarna till såväl Velvet Underground, Patti Smith som – kanske särskilt – Lou Reed, sådan han lät i slutet av 70-talet och under delar av 80-talet.
Men mest av allt är PJ Harvey sin egen lyckas smed. Hon stönar, skränar, viskar, myser och ryter. Låtarna är skarpa och tydliga. Refrängerna dundras in med brinnande engagemang.
Det kryllar av angeläget stora stunder på denna skiva. Några som måste omnämnas heter "The Whores Hustle and the Hustlers Whore", "Kamikaze", ”This is Love” och "Horses in My Dreams". På "A Place Called Home" delar Harvey sången med Thom Yorke.
Det anrika brittiska musikmagasinet Q beskrev för några år sedan denna platta som ”the Greatest Album of All-Time by a Female Artist”… -
Anders P
Duett med Thom Yorke på This Mess We're In. -
Zuma