Spock's Beard: Snow
Kommentarer
3CD-box incl. bonus cd & stickers. - AnthonyJackson
Den unge John, som har så blek hy att han fått smeknamnet ”Snow”, är en 17-årig yngling från en liten amerikansk bondhåla som en dag upptäcker att han har förmågor utöver det vanliga. ”Snow” kan hela de obotligt sjuka och med insikten om det beger han sig till New York, där snart en växande grupp följeslagare ansluter sig till honom. Han blir rik och berömd, umgås i heta kretsar men verkar småningom hamna i själsliga bryderier om vilken väg han ska välja i livet. Förstår jag saken rätt faller valet till sist på att ställa sig i kärlekens altruistiska tjänst.
Ja, så ser den konceptuella ramen ut för detta mångfacetterade storverk och kanske är historien om ”Snow” också en allegori över mänskligheten som sådan?
Musiken på ”Snow” är en salig men effektivt fungerande blandning av alla de influenser som Neil Morse & co genom åren lutat sig mot i sin symfoniska evolution: Gentle Giants komplexitet, Genesis flow, Kansas rock ’n’ prog, ELP:s klaviaturiorgier, Beatles melodisinne, Queens symfoniska äventyr, canterburyscenens jazziga jamfester, Deep Purples tyngd och U2:s pampiga arenarockhymner.
Allt detta fungerar ihop, eftersom Neil Morse är ett sånt geni på att arrangera och komponera musik - och på att få den att strömma fritt i ett samverkande flöde.
Som en röd tråd genom skivan löper det melodiska tema som introduceras redan i ouvertyren, ”Made Alive”. Det är bara några få toner som bildar den lilla melodislinga som Morse under de följande nära två timmarna utvecklar, tuktar och spinner ett allt mer hänförande musikalisk nät kring.
Spock’s Beard har nog aldrig lirat med så aggressiv attack som på denna skiva, men aldrig tidigare har deras ballader heller varit så pastorala och stillsamma eller deras progressiva rock så komplex och episk. Den unge Snows väg från vilset sökande via förvirrad hedonism till slutlig inre övertygelse och harmoni är även musikaliskt en symfoni av känslomässiga ytterligheter. Verket anförs av en Neil Morse som aldrig sjungit bättre och ett band av idel musikaliska jättar som aldrig varit så tajta som här. Nick D'Virgilios trumspel måste särskilt lyftas fram.
Skivan skulle bli Neil Morse’s tack- och avskedsföreställning från bandet. Likt en Peter Gabriel efter Genesis magnum opus, den tillika konceptuella dubbelplattan om lammet på Broadway, verkar Morse ha bränt kopiöst mycket kreativt krut på ”Snow”. En tid efter det att skivan hade släppts befann sig hr Morse en dag i ett joggingspår när han plötsligt stötte ihop med… well... Gud.
Gud befallde sin progressive son att ställa sig i mänsklighetens tjänst genom att lämna Spock’s Beard och satsa på en kristen influerat solokarriär. Neil lydde, vilket jag så här i efterhand kan tycka var tveksamt gjort. För rimligen hade Gud ingen vidare koll på Spock’s Beards musik i allmänhet och den av religiösa övertoner så tydligt präglade”Snow” i synnerhet. Hade Gud haft det borde hon ha fattat att Neils förutsättningar att missionera Guds ord hade varit större inom än utanför Spock’s Beard. Med ”Snow” frälste han åtminstone mig. Fast jag var i och för sig redan sedan tidigare medlem av Spockarnas progressiva kyrka.
Ett slutord om ”Snow” är att plattan efter sju år fortfarande fortsätter att blomma och att öppna sig. Varje ny lyssning är ett nytt äventyr och det Dream Theaters Mike Portnoy en gång sa om skivan är nog sant: det kommer ta många år för världen att förstå hur banbrytande den egentligen är. - Anders P
Box med albumet i digibook, häfte med storyn, klistermärken och bonus-CD i pappersfodral. Skivan är en HDCD.
27-36 Bonus-CD.
Signerad till mig av Nick DiVirgilio efter Spock's Beards konsert i London 2008-07-03.
- TheAbsorbant
Den unge John, som har så blek hy att han fått smeknamnet ”Snow”, är en 17-årig yngling från en liten amerikansk bondhåla som en dag upptäcker att han har förmågor utöver det vanliga. ”Snow” kan hela de obotligt sjuka och med insikten om det beger han sig till New York, där snart en växande grupp följeslagare ansluter sig till honom. Han blir rik och berömd, umgås i heta kretsar men verkar småningom hamna i själsliga bryderier om vilken väg han ska välja i livet. Förstår jag saken rätt faller valet till sist på att ställa sig i kärlekens altruistiska tjänst.
Ja, så ser den konceptuella ramen ut för detta mångfacetterade storverk och kanske är historien om ”Snow” också en allegori över mänskligheten som sådan?
Musiken på ”Snow” är en salig men effektivt fungerande blandning av alla de influenser som Neil Morse & co genom åren lutat sig mot i sin symfoniska evolution: Gentle Giants komplexitet, Genesis flow, Kansas rock ’n’ prog, ELP:s klaviaturiorgier, Beatles melodisinne, Queens symfoniska äventyr, canterburyscenens jazziga jamfester, Deep Purples tyngd och U2:s pampiga arenarockhymner.
Allt detta fungerar ihop, eftersom Neil Morse är ett sånt geni på att arrangera och komponera musik - och på att få den att strömma fritt i ett samverkande flöde.
Som en röd tråd genom skivan löper det melodiska tema som introduceras redan i ouvertyren, ”Made Alive”. Det är bara några få toner som bildar den lilla melodislinga som Morse under de följande nära två timmarna utvecklar, tuktar och spinner ett allt mer hänförande musikalisk nät kring.
Spock’s Beard har nog aldrig lirat med så aggressiv attack som på denna skiva, men aldrig tidigare har deras ballader heller varit så pastorala och stillsamma eller deras progressiva rock så komplex och episk. Den unge Snows väg från vilset sökande via förvirrad hedonism till slutlig inre övertygelse och harmoni är även musikaliskt en symfoni av känslomässiga ytterligheter. Verket anförs av en Neil Morse som aldrig sjungit bättre och ett band av idel musikaliska jättar som aldrig varit så tajta som här. Nick D'Virgilios trumspel måste särskilt lyftas fram.
Skivan skulle bli Neil Morse’s tack- och avskedsföreställning från bandet. Likt en Peter Gabriel efter Genesis magnum opus, den tillika konceptuella dubbelplattan om lammet på Broadway, verkar Morse ha bränt kopiöst mycket kreativt krut på ”Snow”. En tid efter det att skivan hade släppts befann sig hr Morse en dag i ett joggingspår när han plötsligt stötte ihop med… well... Gud.
Gud befallde sin progressive son att ställa sig i mänsklighetens tjänst genom att lämna Spock’s Beard och satsa på en kristen influerat solokarriär. Neil lydde, vilket jag så här i efterhand kan tycka var tveksamt gjort. För rimligen hade Gud ingen vidare koll på Spock’s Beards musik i allmänhet och den av religiösa övertoner så tydligt präglade”Snow” i synnerhet. Hade Gud haft det borde hon ha fattat att Neils förutsättningar att missionera Guds ord hade varit större inom än utanför Spock’s Beard. Med ”Snow” frälste han åtminstone mig. Fast jag var i och för sig redan sedan tidigare medlem av Spockarnas progressiva kyrka.
Ett slutord om ”Snow” är att plattan efter sju år fortfarande fortsätter att blomma och att öppna sig. Varje ny lyssning är ett nytt äventyr och det Dream Theaters Mike Portnoy en gång sa om skivan är nog sant: det kommer ta många år för världen att förstå hur banbrytande den egentligen är. - Anders P
Box med albumet i digibook, häfte med storyn, klistermärken och bonus-CD i pappersfodral. Skivan är en HDCD.
27-36 Bonus-CD.
Signerad till mig av Nick DiVirgilio efter Spock's Beards konsert i London 2008-07-03.
- TheAbsorbant
3CD-box incl. bonus cd & stickers. - AnthonyJackson
Den unge John, som har så blek hy att han fått smeknamnet ”Snow”, är en 17-årig yngling från en liten amerikansk bondhåla som en dag upptäcker att han har förmågor utöver det vanliga. ”Snow” kan hela de obotligt sjuka och med insikten om det beger han sig till New York, där snart en växande grupp följeslagare ansluter sig till honom. Han blir rik och berömd, umgås i heta kretsar men verkar småningom hamna i själsliga bryderier om vilken väg han ska välja i livet. Förstår jag saken rätt faller valet till sist på att ställa sig i kärlekens altruistiska tjänst.
Ja, så ser den konceptuella ramen ut för detta mångfacetterade storverk och kanske är historien om ”Snow” också en allegori över mänskligheten som sådan?
Musiken på ”Snow” är en salig men effektivt fungerande blandning av alla de influenser som Neil Morse & co genom åren lutat sig mot i sin symfoniska evolution: Gentle Giants komplexitet, Genesis flow, Kansas rock ’n’ prog, ELP:s klaviaturiorgier, Beatles melodisinne, Queens symfoniska äventyr, canterburyscenens jazziga jamfester, Deep Purples tyngd och U2:s pampiga arenarockhymner.
Allt detta fungerar ihop, eftersom Neil Morse är ett sånt geni på att arrangera och komponera musik - och på att få den att strömma fritt i ett samverkande flöde.
Som en röd tråd genom skivan löper det melodiska tema som introduceras redan i ouvertyren, ”Made Alive”. Det är bara några få toner som bildar den lilla melodislinga som Morse under de följande nära två timmarna utvecklar, tuktar och spinner ett allt mer hänförande musikalisk nät kring.
Spock’s Beard har nog aldrig lirat med så aggressiv attack som på denna skiva, men aldrig tidigare har deras ballader heller varit så pastorala och stillsamma eller deras progressiva rock så komplex och episk. Den unge Snows väg från vilset sökande via förvirrad hedonism till slutlig inre övertygelse och harmoni är även musikaliskt en symfoni av känslomässiga ytterligheter. Verket anförs av en Neil Morse som aldrig sjungit bättre och ett band av idel musikaliska jättar som aldrig varit så tajta som här. Nick D'Virgilios trumspel måste särskilt lyftas fram.
Skivan skulle bli Neil Morse’s tack- och avskedsföreställning från bandet. Likt en Peter Gabriel efter Genesis magnum opus, den tillika konceptuella dubbelplattan om lammet på Broadway, verkar Morse ha bränt kopiöst mycket kreativt krut på ”Snow”. En tid efter det att skivan hade släppts befann sig hr Morse en dag i ett joggingspår när han plötsligt stötte ihop med… well... Gud.
Gud befallde sin progressive son att ställa sig i mänsklighetens tjänst genom att lämna Spock’s Beard och satsa på en kristen influerat solokarriär. Neil lydde, vilket jag så här i efterhand kan tycka var tveksamt gjort. För rimligen hade Gud ingen vidare koll på Spock’s Beards musik i allmänhet och den av religiösa övertoner så tydligt präglade”Snow” i synnerhet. Hade Gud haft det borde hon ha fattat att Neils förutsättningar att missionera Guds ord hade varit större inom än utanför Spock’s Beard. Med ”Snow” frälste han åtminstone mig. Fast jag var i och för sig redan sedan tidigare medlem av Spockarnas progressiva kyrka.
Ett slutord om ”Snow” är att plattan efter sju år fortfarande fortsätter att blomma och att öppna sig. Varje ny lyssning är ett nytt äventyr och det Dream Theaters Mike Portnoy en gång sa om skivan är nog sant: det kommer ta många år för världen att förstå hur banbrytande den egentligen är. - Anders P
Box med albumet i digibook, häfte med storyn, klistermärken och bonus-CD i pappersfodral. Skivan är en HDCD.
27-36 Bonus-CD.
Signerad till mig av Nick DiVirgilio efter Spock's Beards konsert i London 2008-07-03.
- TheAbsorbant
Enbart CD1 är HDCD.
Signerad av Neal Morse vid beställning från Radiant Records. - TheAbsorbant
promon innehöll endast skiva ett av två - HerpesFuckFarm
Den unge John, som har så blek hy att han fått smeknamnet ”Snow”, är en 17-årig yngling från en liten amerikansk bondhåla som en dag upptäcker att han har förmågor utöver det vanliga. ”Snow” kan hela de obotligt sjuka och med insikten om det beger han sig till New York, där snart en växande grupp följeslagare ansluter sig till honom. Han blir rik och berömd, umgås i heta kretsar men verkar småningom hamna i själsliga bryderier om vilken väg han ska välja i livet. Förstår jag saken rätt faller valet till sist på att ställa sig i kärlekens altruistiska tjänst.
Ja, så ser den konceptuella ramen ut för detta mångfacetterade storverk och kanske är historien om ”Snow” också en allegori över mänskligheten som sådan?
Musiken på ”Snow” är en salig men effektivt fungerande blandning av alla de influenser som Neil Morse & co genom åren lutat sig mot i sin symfoniska evolution: Gentle Giants komplexitet, Genesis flow, Kansas rock ’n’ prog, ELP:s klaviaturiorgier, Beatles melodisinne, Queens symfoniska äventyr, canterburyscenens jazziga jamfester, Deep Purples tyngd och U2:s pampiga arenarockhymner.
Allt detta fungerar ihop, eftersom Neil Morse är ett sånt geni på att arrangera och komponera musik - och på att få den att strömma fritt i ett samverkande flöde.
Som en röd tråd genom skivan löper det melodiska tema som introduceras redan i ouvertyren, ”Made Alive”. Det är bara några få toner som bildar den lilla melodislinga som Morse under de följande nära två timmarna utvecklar, tuktar och spinner ett allt mer hänförande musikalisk nät kring.
Spock’s Beard har nog aldrig lirat med så aggressiv attack som på denna skiva, men aldrig tidigare har deras ballader heller varit så pastorala och stillsamma eller deras progressiva rock så komplex och episk. Den unge Snows väg från vilset sökande via förvirrad hedonism till slutlig inre övertygelse och harmoni är även musikaliskt en symfoni av känslomässiga ytterligheter. Verket anförs av en Neil Morse som aldrig sjungit bättre och ett band av idel musikaliska jättar som aldrig varit så tajta som här. Nick D'Virgilios trumspel måste särskilt lyftas fram.
Skivan skulle bli Neil Morse’s tack- och avskedsföreställning från bandet. Likt en Peter Gabriel efter Genesis magnum opus, den tillika konceptuella dubbelplattan om lammet på Broadway, verkar Morse ha bränt kopiöst mycket kreativt krut på ”Snow”. En tid efter det att skivan hade släppts befann sig hr Morse en dag i ett joggingspår när han plötsligt stötte ihop med… well... Gud.
Gud befallde sin progressive son att ställa sig i mänsklighetens tjänst genom att lämna Spock’s Beard och satsa på en kristen influerat solokarriär. Neil lydde, vilket jag så här i efterhand kan tycka var tveksamt gjort. För rimligen hade Gud ingen vidare koll på Spock’s Beards musik i allmänhet och den av religiösa övertoner så tydligt präglade”Snow” i synnerhet. Hade Gud haft det borde hon ha fattat att Neils förutsättningar att missionera Guds ord hade varit större inom än utanför Spock’s Beard. Med ”Snow” frälste han åtminstone mig. Fast jag var i och för sig redan sedan tidigare medlem av Spockarnas progressiva kyrka.
Ett slutord om ”Snow” är att plattan efter sju år fortfarande fortsätter att blomma och att öppna sig. Varje ny lyssning är ett nytt äventyr och det Dream Theaters Mike Portnoy en gång sa om skivan är nog sant: det kommer ta många år för världen att förstå hur banbrytande den egentligen är. - Anders P
Box med albumet i digibook, häfte med storyn, klistermärken och bonus-CD i pappersfodral. Skivan är en HDCD.
27-36 Bonus-CD.
Signerad till mig av Nick DiVirgilio efter Spock's Beards konsert i London 2008-07-03.
- TheAbsorbant
Enbart CD1 är HDCD.
Signerad av Neal Morse vid beställning från Radiant Records. - TheAbsorbant
promon innehöll endast skiva ett av två - HerpesFuckFarm
Låtlista
Version 1
- Made Alive / Overture
- Stranger In A Strange Land
- Long Time Suffering
- Welcome To NYC
- Love Beyond Words
- 39th Street Blues (I'm Sick)
- Devil's Got My Throat
- Open Wide The Flood Gates
- Open The Gates part 2
- Solitary Soul
- Wind At My Back
- Second Overture
- 4th Of July
- I'm The Guy
- Reflection
- Carie
- Looking For Answers
- Freak Boy
- All Is Vanity
- I'm Dying
- Freak Boy part 2
- Devil's Got My Throat revisited
- Snow's Night Out
- Ladies And Gentlemen, Mr. Ryo Okumoto On The Keyboards
- I Will Go
- Made Alive Again / Wind At My Back
Version 2
- Made Alive/Overture
- Stranger In A Strange Land
- Long Time Suffering
- Welcome To NYC
- Love Beyond Words
- 39th Street Blues (I''m Sick)
- Devil''s Got My Throat
- Open Wide the Flood Gates
- Open the Gates Part 2
- Solitary Soul
- Wind At My Back
- Second Overture
- 4th of July
- I''m the Guy
- Reflection
- Carie
- Looking For Answers
- Freak Boy
- All Is Vanity
- I''m Dying
- Freak Boy Part 2
- Devil''s Got My Throat Revisited
- Snow''s Night Out
- Ladies and Gentlemen, Mister. Ryo Okumoto On the Keyboards
- I Will Go
- Made Alive Again/Wind At My Back
- Southside of the Sky
- The Good Don''t Last/Open Wide the Flood Gates (Live Acoustic)
- Working On "Devil"/Fiddly/Disco
- Looking For Answers (Live Acoustic)
- Stranger In A Strange Land (Demo)
- 4 O'' Clock
- Working On Ryo''s Solo
- Lost Bass Solo (Demo)
- The Light (Live Acoustic)
- Working On "I Will Go"
Version 3
- Made Alive/Overture
- Stranger In A Strange Land
- Long Time Suffering
- Welcome To NYC
- Love Beyond Words
- The 39th Street Blues (I''m Sick)
- Devil''s Got My Throat
- Open Wide the Flood Gates
- Open the Gates Part 2
- Solitary Soul
- Wind At My Back
- Second Overture
- 4th of July
- I''m the Guy
- Reflection
- Carie
- Looking For Answers
- Freak Boy
- All Is Vanity
- I''m Dying
- Freak Boy Part 2
- Devil''s Got My Throat Revisited
- Snow''s Night Out
- Ladies and Gentlemen, Mister Ryo Okumoto On the Keyboards
- I Will Go
- Made Alive Again/Wind At My Back
Version 4
- Made Alive/Overture
- Stranger In A Strange Land
- Long Time Suffering
- Welcome To NYC
- Love Beyond Words
- The 39th Street Blues (I''m Sick)
- Devil''s Got My Throat
- Open Wide the Flood Gates
- Open the Gates Part 2
- Solitary Soul
- Wind At My Back
- Second Overture
- 4th of July
- I''m the Guy
- Reflection
- Carie
- Looking For Answers
- Freak Boy
- All Is Vanity
- I''m Dying
- Freak Boy Part 2
- Devil''s Got My Throat Revisited
- Snow''s Night Out
- Ladies and Gentlemen, Mister Ryo Okumoto On the Keyboards
- I Will Go
- Made Alive Again/Wind At My Back
- Snow Overture (Original demo by Neal Morse) (Bonus track)
- Snow Demo Excerpt (Original demo by Neal Morse) (Bonus track)
- Wind At My Back (Original demo by Neal Morse) (Bonus track)
Version 5
- Made Alive/Overture
- Stranger In A Strange Land
- Long Time Suffering
- Welcome To NYC
- Love Beyond Words
- The 39th Street Blues (I''m Sick)
- Devil''s Got My Throat
- Open Wide the Flood Gates
- Open the Gates Part 2
- Solitary Soul
- Wind At My Back
- Second Overture
- 4th of July
- I''m the Guy
- Reflection
- Carie
- Looking For Answers
- Freak Boy
- All Is Vanity
- I''m Dying
- Freak Boy Part 2
- Devil''s Got My Throat Revisited
- Snow''s Night Out
- Ladies and Gentlemen, Mister Ryo Okumoto On the Keyboards
- I Will Go
- Made Alive Again/Wind At My Back
- Southside of the Sky
- The Good Don''t Last/Open Wide the Flood Gates (Live Acoustic)
- Working On "Devil"/Fiddly/Disco
- Looking For Answers (Live Acoustic)
- Stranger In A Strange Land (Demo)
- 4 O'' Clock
- Working On Ryo''s Solo
- Lost Bass Solo (Demo)
- The Light (Live Acoustic)
- Working On "I Will Go"
|
|
Youtube
Loading...
Ägare
Dessa 38 medlemmar har "Snow" i sin samling:Affe Anders P AnthonyJackson Aorsweden BjörnM Brushlers Calle c Chunga Daniel DeLuxe David of the dead Drumkit F Hammar Freeze gavharr Gerald Bostock GG_Allin ggallin GrandWazooCD Greger Henk HerpesFuckFarm Hulle kjelle530 Lauge lennholm Manetmuppen Mattias Jonsson Moonloop MusicBox MysteriousMike Nightranger one3rd Quartz rjaldema Runge-Kutta Shaitan TheAbsorbant Tokmotarn
Etiketter
usa(2), limited edition(1), progressive rock(1), signerad(1), hdcd(1), special edition(1)Betyg
Medelbetyg: 7,5Bolag
Inside OutInside Out
Inside Out Music
InsideOut
InsideOut Music
InsideOut/SPV
Metal Blade
Metal Blade/Radiant
Radiant
Radiant/Metal Blade
Katalognummer
3984-14406-26 93723 00142 5
3984-14645-2
IOMCD 100
0502191
Utgåvor
Limited EditionSpecial Edition
Ger
Format
2cd (14)2cd digipak (3)
2cd-digibook (1)
3cd (5)
3cd digipak (1)
cd (3)
cd-box (1)
cd-digipak (2)
cd-gatefold (1)
lp (1)
reklam: