Enligt vad han själv berättat i intervjuer var det arbetet med "Beatles Anthology"-projektet som inspirerade Paul McCartney till att skriva den musik som resulterade i "Flaming Pie", skivan som är den kanske mest konsistenta som McCartney gjort sedan "London Town", drygt 20 år tidigare. Med "konsistent" menar jag att klassen på kompositionerna är hög rakt igenom hela plattan, något som långt ifrån alltid varit fallet när det gäller det den gode McCartney gjort på egen hand. Men "Flaming Pie" har rubbet: starka låtar, briljanta arrangemang och en klockren produktion. Plattan bjuder på snygg beatlesque radiopop, balladtrallande till akustiskt komp, rak bluesrock (i ett något förvånande samarbete med gamle räven Steve Miller), rotrock av Tom Petty-snitt och till och med vad som nära nog låter som ett Deep Purple-riff i någon av låtarna.
McCartney sjunger som alltid sanslöst bra och flera av arrangemangen tillhör bland de allra bästa jag hört mannen leverera post-Beatles. Jag tänker då på såväl de vokala stämharmonier som de arrangemang för stråkar som tryfferar flera av låtarna.
- Anders P